Äventyr på Borneo!

Träningsvärk är ett ord som saknas i engelskan, men om någon skulle vilja införa ett engelskt ord för detta kan jag ställa upp med definitionen! I skrivande stund var det lite drygt tre och ett halvt dygn sedan vi stod på toppen av Mt. Kinabalu, Sydostasiens högsta bergstopp på 4095,2 möh, och träningsvärken har börjat klinga av litegrann. Vi åkte till Borneo för en vecka sedan och spenderade 5 dagar där.

Vi kom fram till Kuta Kinabalu på kvällen och åkte direkt till vårt hotell som vi hittat till ett riktigt bra pris för alla tre. Kändes hur lyxigt som helst att bo på hotell med frukost och morgontidning som sköts in under dörren på morgonen.

Under vår första dag bestämde vi oss för att ta oss ut till en av öarna utanför Kuta Kinabalu. Efter en härlig båttur kom vi fram till ön som inte riktigt motsvarade vad vi föreställt oss från marknadsföringsbilderna. Tråkigast att se var nedskräpningen av vattnet. Vi gick en bit bort från de inhängnade sträderna och hittede en liten strandremsa där vi var ensamma och kunde snorkla. En blå sjöstjärna och en rocka var de häftigaste fynden, annars fanns det också en hel del konservburkar och plastpåsar som kunde studeras.

                                                  

Andra dagen var planerad att ägnas åt White water rafting. Vi skulle åka till Padas där floden är bäst för lite mer fartfylld rafting, men vi fick på morgonen veta att vattnet var för högt för att rafta där så istället fick vi åka till ett annat ställe. Jag och Therese kände blandad besvikelse och lättnad över detta då den ursprungiga planen lät en aning farligare. Det blev en riktigt lyckad dag och raftingen som var relativt lugn blev lite mer spännande med några kapsejsningar och bodyrafting. Sista biten hoppade vi i vattnet och gled med forsen till slutstationen.

På kvällen mötte vi upp Jonatan, Strumpan (KTH), Martin (Schweiz), Lauri (Finland), David (Kanada) och Erik (Holland) som alla skulle med till Mt Kinabalu dagen efter.
Bestiga berget var riktigt häftigt och jag rekommenderar alla som besöker Borneo att göra det! Vi började på 1800 möh och på lite drygt 4 timmar tog vi oss upp till 3270 möh. Efter ungefär en tredjedel av vägen började det ösregna och regnet höll i sig hela vägen upp till stationen där vi skulle sova. Jag köpte en poncho för 5 ringits (typ 13 kr) innan vi började klättringen och måste säga att detta var de mest välinvesterade pengarna på länge! Den lyckades hålla både mig och min ryggsäck relativt torra, men vi var ändå riktigt frusna när vi kom fram.

Fortfarande ett piggt gäng!

Glada över att ha klarat första etappen och bytt till torra kläder.

Ett trött gäng efter en god middag

Efter en riktigt bra middag gick vi och la oss strax efter 7 på kvällen för att gå upp halv 2 på natten. Efter att ha fått lite mat i magen igen, fortsatte klättringen mot toppen och 4095 möh. Den här delen var riktigt tung! Det tar att gå konstant uppför och på så hög höjd. Jag mådde smått illa hela vägen upp till toppen och Therese fick en släng av höjdsjukan och behövde spy när vi nått toppen. Väl uppe var det helt underbart att se utsikte och soluppgången, men kylan gjorde att vi inte ville stanna alldeles för länge. Är det några plagg jag inte trodde att jag skulle behöva under min tid i Singapore så är det vantar och underställ!

Vi tog det riktigt lugnt på vägen ner tillbaka till sovstationen, Therese mådde inge vidare och vi ville också se till att få mycket bilder. Efter en frukost var det sedan dags att vandra ner hela vägen igen och självklart börjar det regna precis när det är dags att ge sig av. Vägen ner var däremot betydligt lättare än vägen upp och för mig och Therese tog den 2 timmar och 40 minuter. Joakim ruschade på ordentligt och kom ner på drygt en timme!!!

På kvällen stötte vi ihop med Angelica, Mine, Alexandra och Eline som också begett sig till Borneo och hela gänget åt middag. Det var riktigt skönt att komma tillbaka till vårt hotellrum efter klättringen och fredagen inleddes med sovmorgon och hotellfrukost innan det var dags att flyga tillbaka till Singapore.

Borneo var helt klart en av de bästa upplevelserna den här terminen! Mt Kinabalu var en av de mest fysiskt krävande utmaningarna jag gett mig in på och trots att det var sjuukt jobbigt, har jag verkligen fått mersmak för mer sådant.

Nu är det knappt två veckor kvar i Singapore innan det bär av till Australien. På den tiden ska 4 tentor skrivas och lägenheten packas ihop till en liten ryggsäck som går att backpacka med.